Vilken effekt har kalkning på fisk och ryggradslösa djur i vattendrag?

NYHET | 2012-06-01

I Sverige har vi gott om data om hur kalkning inverkar på faunan i försurade vattendrag. En brittisk forskargrupp har nu sammanställt studier av kalkningseffekter även från andra delar av världen.

Forskarna fann sammanlagt 34 oberoende studier med användbara data om kalkningens effekter på fisk eller ryggradslösa djur i vattendrag. Sju av studierna hade utförts i Sverige. En av dessa utgjordes av data från ett betydande antal vattendrag, insamlade inom ramen för IKEU (Integrerad kalkningseffektuppföljning). Övriga studier var utförda i Norge, Finland, Storbritannien och Nordamerika.

Oftast mer fisk efter kalkning – men inte alltid

Enligt utvärderingen var antalet fiskar i genomsnitt 1,7 gånger högre i kalkade vattendrag än i icke kalkade vattendrag. Variationen var dock stor, och i cirka 20 % av fallen var fiskarna tvärtom färre efter kalkning. Denna variation kan delvis förklaras av att vattendragen kalkats olika länge, men andra faktorer påverkar också.

Det framgår även tydligt att olika arter påverkas olika mycket av kalkning. I vattendrag där det fanns både lax och öring gynnades laxen mer än öringen. En signifikant ökning av antalet öringar efter kalkning kunde i själva verket bara påvisas i vatten som saknade lax.

Inverkan av kalkning på antalet fiskar i vattendrag

Så här sammanfattade den brittiska utvärderingen hur kalkning inverkar på fiskfaunan i rinnande vatten. Data är hämtade från studier av nordiska, brittiska och nordamerikanska vattendrag. För varje enskild studie anges kalkningens genomsnittliga effekt på antalet fiskar (tillsammans med ett mått på osäkerheten). Längst ned har de enskilda resultaten räknats samman till ett viktat medeltal. Sammanvägningen tyder på att antalet fiskar i genomsnitt ökar med en faktor 1,7 efter kalkning.

Någon generell effekt av kalkning på antalet ryggradslösa djur (evertebrater) gick inte att påvisa. Resultaten varierar och är delvis beroende av hur studierna utformats. Däremot antyder utvärderingen att antalet arter av evertebrater ökar som en följd av kalkning (inom särskilt försurningskänsliga grupper ökar både individantal och artantal efter kalkning). Studierna av evertebrater är dock relativt få, vilket gör att slutsatserna är osäkrare än när det gäller fisk.

Jämförelser med okalkade vatten viktiga

Några allmänna slutsatser som dragits av författarna till denna systematiska utvärdering:

• Om kalkningens huvudsyfte är att öka laxpopulationen finns goda förutsättningar att lyckas.

• Det finns otillräckligt med högkvalitativa data om kalkningens effekter på evertebrater.

• Eftersom den sura nederbörden har minskat med tiden är det svårt att skilja ut kalkningens effekter i studier som enbart baseras på mätningar före och efter kalkning. Mätningarna behöver även omfatta okalkade referensområden.

• Framtida studier bör i större utsträckning utformas så att varianser och osäkerheter kan beräknas. Den statistiska stringensen behöver förbättras.

• Framtida studier bör redovisa resultaten i termer som bättre kopplas ihop med ramdirektivet för vatten. Individantal och artantal är grova mått på ett ekosystems kvalitet.

• När beslut om kalkningsåtgärder ska fattas bör det vara definierat vad som är ett naturligt eller önskvärt tillstånd i det berörda vattensystemet.

I en liknande systematisk utvärdering belyser två av de brittiska forskarna även kalkningens effekter i sjöar.