EviEM inleder förstudie om fluoreade ämnen

NYHET | 2013-02-22

Poly- och perfluorerade alkylerade ämnen (PFAS) har spridits till miljön i stora delar av världen. Eftersom flera slags PFAS är svårnedbrytbara och giftiga är det önskvärt att spridningen upphör, och två av ämnena har börjat fasas ut i en del länder. EviEM inleder nu, tillsammans med Cynthia de Wit vid Stockholms universitet, en fördjupad förstudie av utfasningen av PFAS.

Bred användning under flera år

Poly- och perfluorerade alkylerade ämnen (PFAS) förekommer inte naturligt men har producerats och använts i kommersiella produkter i över 60 år. PFAS används i bland annat vatten-, smuts- och fläckavstötande skikt på kläder och mattor samt i brandsläckningsskum, färger och lim. Substanserna används även inom industrin, som t.ex. ytaktiva medel och emulgeringsmedel.
Två olika slags PFAS, perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA), har nu börjat fasas ut i vissa delar av världen, men på andra håll fortsätter både tillverkning och användning. Samtidigt ökar användningen av ersättningssubstanser som perfluorbutansulfonat (PFBS).

Farligt höga halter

Många slags PFAS är mycket svårnedbrytbara, samtidigt som de lätt tas upp av levande organismer och är starkt toxiska. Dessutom kan ämnena transporteras långa sträckor, antingen med havsströmmar eller i atmosfären. I en rapport, publicerad av Naturvårdsverket 2012, konstaterades att halterna av PFAS i vattenmiljön är så höga att säl och utter riskerar leverskador och reproduktionstörningar. Även fåglar löper risk för reproduktionstörningar. I en del svenska pilgrimsfalkägg har man funnit PFOS i halter som enligt andra undersökningar kan orsaka negativa effekter, och medelhalten i äggen ligger mycket nära den skadliga nivån.

Svårtolkade data

Observerade tidstrender av PFAS i miljön kan vara svårtolkade och visar i vissa fall motsägande resultat. I Sverige har PFOS-halterna på senare tid ökat i pilgrimsfalkägg, medan de är oförändrade i lever från gråsäl och minskande i lever från utter. Det är därför inte helt lätt att avgöra om läget fortfarande generellt förvärras, eller om de partiella utfasningarna har börjat ge effekt. En oönskad effekt av utfasningen är att spridningen av ersättningssubstansen PFBS ökar. I blodserum från förstföderskor i Uppsala har PFBS-halterna stigit kraftigt.

Behov av sammanställningar och analys

För att få en klarare bild av hur olika slags PFAS förekommer i naturen har Kemikalieinspektionen uttryckt ett behov av en sammanställning och analys av internationellt tillgängliga data samt en utvärdering av tidstrender. En sådan sammanställning skulle kunna bli ett viktigt underlag för myndighetens nationella och internationella arbete för att begränsa PFAS-användningen. För närvarande är det till exempel bara PFOS som är uppsatt på Stockholmskonventionens lista över persistenta organiska föroreningar (POPs) och på OSPAR-konventionens lista (Konvention för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten) över kemikalier för prioriterade åtgärder. En jämförelse mellan tidstrender i olika delar av världen, både där utfasning har skett och där den inte har skett, och såväl i närheten av olika källor som i mer avlägsna områden, kan dessutom bidra till ny kunskap om ämnenas transportvägar och egenskaper i miljön.

Förstudie av Mistra EviEM

Mistra EviEM ska i samarbete med professor Cynthia de Wit vid Stockholms universitet undersöka vilken typ av dataunderlag det finns inom området, hur stort det är, och hur det skulle kunna utvärderas. Undersökningen ska möjliggöra en bedömning av om det går att genomföra en fullständig systematisk utvärdering av frågan: ”Vilken effekt har ickeglobala utfasningar av poly- och perfluorerade alkylerade ämnen (PFAS) på förekomsten av dessa föreningar i luft- och vattenmiljö?”. Projektledare på Mistra EviEM är Magnus Land.