SR1 Hur inverkar renbete på fjällvegetationen?

Renar i Sarek. Foto: Oskar Karlin

Renar i Sarek. Foto: Oskar Karlin

Är renarna till skada för fjällens växtlighet, eller är deras betande tvärtom en förutsättning för fjällvegetationens artrikedom? Åsikterna har växlat genom åren, men Mistra EviEM har nu slutfört en systematisk utvärdering avsedd att försöka bringa klarhet i frågan.

Utvärderingsstatus (Avslutad 2015)

Skiftande uppfattningar om renbetets inverkan

För ett tjugotal år sedan uppmärksammades kraftig överbetning av ren inom delar av Nordskandinavien. Bland såväl forskare som miljövårdare spreds uppfattningen att renarna hade blivit ”för många” och att överbetning var ett problem inom hela renskötselområdet, inklusive det svenska.

Bland nutida miljövårdare är den allmänna meningen snarare att gångna års överbetning var tillfällig och lokal, att den sällan vållade bestående skador och att renbete i det stora hela tvärtom gynnar fjällvegetationen och dess artrikedom. I dag framförs i stället farhågor om att delar av fjällområdet växer igen på grund av alltför lågt betestryck, trots att renarna inte är mycket färre nu än de var kring 1990.

Systematisk utvärdering sammanfattar dagens kunskap

På förslag av Naturvårdsverket har Mistra EviEM genomfört en systematisk utvärdering av vad vetenskapen har att säga om renbetets inverkan på fjällvegetationen. Utvärderingen ger dock inget entydigt svar på frågan.

Forskning på det här området har framför allt bedrivits i de nordiska länderna och i Nordamerika. En del forskare har jämfört vegetationen i olika regioner som länge varit utsatta för olika betestryck. Andra har hägnat in mindre arealer och studerat hur växtligheten innanför stängslen påverkas av att renarna inte längre kommer åt den.

Utvärderingen påbörjades i oktober 2012 och leddes av Jon Moen, professor i ekologi vid Umeå universitet. Efter en omfattande litteratursökning detaljgranskade utvärderingsgruppen ett hundratal vetenskapliga studier som bedömts vara relevanta för projektet. Data från de 41 studier som befunnits hålla tillräckligt hög kvalitet har sedan analyserats och sammanställts.

En slutrapport från utvärderingen publicerades den 23 februari 2015. Resultaten har också sammanfattats i populärvetenskaplig form (se länk i högerspalten).

Prickarna på kartan visar var studierna som sammanfattas i utvärderingen har genomförts.

Prickarna på kartan visar var studierna som sammanfattas i utvärderingen har genomförts.

Små genomsnittliga effekter av renbetet

Överlag visar studierna stora variationer i hur växtligheten påverkas av renar. En och samma typ av vegetation kan gynnas av renbete på en del platser men missgynnas på andra håll. De genomsnittliga effekterna är små, men ändå syntes vissa mönster när vi kombinerade data från olika studier:

  • Vi fann stöd för uppfattningen att lavar är sårbara för bete och tramp av renar.
  • Mossor visade sig inte vara känsliga för sådan påverkan.
  • Vi fann ingen genomgående och tydlig påverkan av renar på gräs och liknande växter. Sådana växter brukar betraktas som beteståliga, men våra resultat visar att de inte nödvändigtvis gynnas av renbete.
  • Örter är inte särskilt vanliga i fjällen, men vi fann att de ändå uppträder i minskad omfattning om de utsätts för renbete. Det tyder på att örterna både är eftersökta av renar och sårbara för renbete.
  • Vi fann inga tydliga tecken på att buskar generellt trängs undan av renbete.
  • Artrikedomen bland kärlväxterna (som innefattar såväl gräs och örter som buskar) visade sig minska när betet blev intensivare. Detta var särskilt tydligt i kallt klimat, där växtlighetens produktivitet brukar vara låg.

Stor variation mellan enskilda studier

Många enskilda studier visade tydligare positiva eller negativa effekter än genomsnittet. Skillnaderna gick inte att förklara utifrån den information som fanns tillgänglig, men de kan ha många orsaker. Renens utbredningsområde i världen inrymmer stora miljökontraster. Här finns såväl låg- som högproduktiva marker, både torra och våta jordar, och allt från skog till högalpin tundra. Alla olika vegetationstyper kan inte väntas svara likadant på renarnas bete och tramp.

Vår utvärdering har samlat en stor mängd data om hur vegetationen påverkas av renbete, men vi måste ändå dra slutsatsen att kunskapsunderlaget är alltför bristfälligt och ofullständigt för att i detalj kunna vägleda miljöpolitiken eller förvaltningen av renbestånden. Kunskapsläget kommer knappast heller att kunna förbättras påtagligt genom fortsatta studier, såvida inte forskarna börjar använda standardiserade metoder för att mäta och dokumentera renbetets inverkan.

Ett viktigt konstaterande som vi kan göra är dock att växtlighetens respons på renbete beror på sammanhanget – den styrs inte bara av själva betet utan också av en rad andra faktorer. Detta innebär att ingen enskild slutsats eller rekommendation beträffande renarna och deras inverkan på växtligheten kan vara giltig överallt.

Utvärderingsgrupp

Utvärderingsgruppen vid ett möte i mars 2013. Fr.v. James Speed, Jon Moen, Bruce Forbes, Kari Anne Bråthen och Claes Bernes. Foto: Bo Söderström.

Utvärderingsgruppen vid ett möte i mars 2013. Fr.v. James Speed, Jon Moen, Bruce Forbes, Kari Anne Bråthen och Claes Bernes. Foto: Bo Söderström.

Jon Moen (ordförande), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
Kari Anne Bråthen, Universitetet i Tromsø, Norge
Bruce Forbes, Arctic Centre, University of Lapland, Rovaniemi, Finland
James Speed, Vitenskapsmuseet, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim, Norge
Claes Bernes (projektledare), EviEM, Stockholm