SR3 Kan reduktionsfiske ge bättre vattenkvalitet i övergödda sjöar?
Reduktionsfiske i Finjasjön. Foto: Johan Forssblad.
Att minska mängden mört, braxen eller annan karpfisk i en övergödd sjö kan vara ett sätt att få bukt med algblomningar och liknande problem. Metoden har provats på många håll i världen, ofta med gott resultat. EviEM har utvärderat hur användbar den är.
Kvardröjande övergödning trots minskade utsläpp
Tusentals svenska insjöar har under det gångna seklet blivit eutrofierade (övergödda) genom avloppsutsläpp från tätorter eller näringsläckage från åkermark.
I dag har utsläppen reducerats, men problemen med algblomningar, syrebrist m.m. har ändå fortsatt i många fall. En viktig orsak är att fosfor som lagrats i de eutrofierade sjöarnas bottensediment kan läcka ut i vattnet och därigenom hålla det näringsrikt i decennier.
Lindrigare algproblem när fiskarna blir färre
När återhämtningen på detta sätt uteblivit har man ibland försökt avhjälpa problemen genom ingrepp i själva sjön. En möjlighet är att bedriva reduktionsfiske (även kallat biomanipulering), ett intensivt fiske avsett att minska bestånden av fisk som livnär sig på djurplankton eller bottendjur. I europeiska sjöar är det framför allt karpfiskar såsom mört och braxen som hör till den kategorin.
Om man lyckas reducera förekomsten av sådan fisk i en övergödd sjö kan ekosystemet förändras så att vattnet blir klarare och risken för algblomning och syrebrist minskar, åtminstone på kort sikt.
Före och efter reduktionsfiske
Om man decimerar karpfiskarna i en sjö får de djurplankton som fisken livnär sig på större chans att överleva. Detta kan i sin tur minska förekomsten av de planktonalger som planktondjuren äter. Bild: Anthony Thorpe, Lakes of Missouri Volunteer Program.
Utvärdering av restaureringsförsök i 123 sjöar
EviEM har nu genomfört en systematisk utvärdering av hur reduktionsfiske och liknande former av sjörestaurering inverkar på vattenkvaliteten i övergödda sjöar. Utvärderingen påbörjades i december 2012 och leddes av Per Larsson, professor i akvatisk ekologi vid Linnéuniversitet i Kalmar.
Efter en omfattande litteratursökning detaljgranskade utvärderingsgruppen drygt 200 vetenskapliga studier som bedömts vara relevanta för projektet. Tillsammans innehöll studierna användbara data om 128 restaureringsförsök i 123 olika sjöar. Av dessa ingrepp hade 85% utförts i Central- eller Nordeuropa och 15% i Nordamerika.
Tydlig inverkan på siktdjup och algförekomster
EviEM:s sammanställning visar att en klar majoritet av de utvärderade biomanipuleringarna hade positiv inverkan på vattenkvaliteten. Siktdjupet i vattnet hade i de flesta fall ökat, medan förekomsten av planktonalger (mätt som vattnets klorofyllhalt) i de flesta fall hade minskat. De här effekterna var märkbara inte bara under själva ingreppet utan också åtminstone tre år efteråt.
Vi kunde dock visa att ett aktivt fiske måste till för att vattenkvaliteten ska förbättras. En del försök har gjorts att i stället sätta ut gädda, abborre eller andra rovfiskar för att låta dem decimera bestånden av karpfiskar, men detta har inte fått de önskade effekterna på siktdjup och algförekomster.
Bäst effekt i små och näringsrika sjöar
Braxen fångad i Finjasjön. Foto: Johan Forssblad.
Vi fann också att effekterna av reduktionsfiske varierar med sjöarnas egenskaper och ingreppets omfattning:
• Reduktionsfisket blev särskilt framgångsrikt i relativt små sjöar som hade kort omsättningstid och höga fosforhalter före ingreppet.
• Ökad borttagning av fisk förstärkte ingreppets effekter.
• Dessa två samband kunde också förstärka varandra – en ökning av fiskuttaget fick störst inverkan på klorofyllhalten i sjöar som var små och/eller hade hög fosforhalt före ingreppet.
En metod som fungerar
Sammanfattningsvis tyder våra resultat på att reduktionsfiske är ett användbart sätt att förbättra vattenkvaliteten i övergödda sjöar.
I Sverige har hittills bara ett fåtal sjöar behandlats på detta sätt. De största av dem är Ringsjön och Finjasjön i Skåne samt Vallentunasjön norr om Stockholm. Införandet av EU:s ramdirektiv för vatten har emellertid lett till skärpta krav på åtgärder mot övergödning, och svenska myndigheter har visat ett ökat intresse för reduktionsfiske som ett sätt att restaurera näringsrika sjöar.
En slutrapport från EviEM:s utvärdering publicerades den 22 maj 2015. Resultaten har också sammanfattats i populärvetenskaplig form (se länk i högerspalten).
Utvärderingsgrupp
Utvärderingsgruppen vid ett möte i december 2013. Fr.v. Per Larsson, Lennart Persson, Ellen Van Donk, Christian Skov, Claes Bernes, Steve Carpenter och Anna Gårdmark. Foto: Matilda Miljand.
Per Larsson (ordförande), Institutionen för naturvetenskap, Linnéuniversitetet, Kalmar
Stephen R. Carpenter, Center for Limnology, University of Wisconsin, Madison, WI, USA
Anna Gårdmark, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser, Öregrund
Lennart Persson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
Christian Skov, DTU Aqua, Danmarks Tekniske Universitet, Silkeborg, Danmark
Ellen Van Donk, Nederlands Instituut voor Ecologie, Wageningen, Nederländerna
Claes Bernes (projektledare), Stockholm Environment Institute, Stockholm