Erfarenheter från Storbritannien. Intervju med Andrew Pullin

Miljövård bygger ofta på åsikter eller traditioner, sällan på de mest tillförlitliga forskningsrönen, anser Andrew Pullin. Olika särintressen letar helt enkelt upp den forskning som passar deras sak bäst. ”Vi får en policybaserad evidens istället för en evidensbaserad policy”.

Metodik för hälsovård tillämpas på miljövård

Andrew Pullin blev 2007 världens första professor i evidensbaserad naturvård, det vill säga en naturvård baserad på vetenskapliga belägg. Forskarkarriären inleddes med studier av hur fjärilar påverkas av ett allt mer fragmentiserat landskap. I dag ägnar han mycket tid åt att motverka fragmentisering, låt vara på ett lite annat sätt. Efter att ha insett hur lite naturskyddsorganisationer använder sig av forskning, startade han för tio år sedan Centre for Evidence-Based Conservation, CEBC, i Birmingham, flyttade senare till Bangor University i Wales och vidareutvecklade där en metodik som länge använts inom hälsovården. Inom ramen för systematiska utvärderingar samlas nu tusentals vetenskapliga artiklar in, analyseras, kvalitetsbedöms och sammanställs för att bilda beslutsunderlag för den myndighet eller organisation som beställt granskningen.

Miljövård är ett brett och stort forskningsområde. Ändå kan gapet mellan vad den bästa vetenskapen säger och vad som faktiskt når fram till allmänhet och beslutsfattare vara stort.

– En del forskning publiceras i välrenommerade tidskrifter, annat publiceras inte alls, och en hel del läses av mycket få. Kunskapsspridningen sker slumpartat och baseras inte nödvändigtvis på vad som är viktigt. Vi skapar fragment av information. Vi kanske tror att vi vet vad forskningsrönen säger, när vi egentligen inte har överblick alls, säger Andrew Pullin.
CEBC har hittills genomfört ett femtiotal miljöutvärderingar. En del av dem har skapat starka kontroverser, till exempel när naturskyddsorganisationer ville förbjuda ljungbränning. Brittiska markägare har i över hundra år ägnat sig åt att bränna ljung för att optimera antalet ripor. Ripjakten är en lukrativ verksamhet som omsätter miljonbelopp, men naturskyddsrörelsen ansåg att ljungbränning minskar den biologiska mångfalden. CEBCs utvärdering visade att det inte finns några entydiga belägg för det.
– Det som är förvånande för många är hur mycket undermåliga belägg som kommer fram, och hur svårt det är att förutsäga vad som kan bli effekten av en åtgärd. Miljörörelsen har varit självbelåten, ofta föreslagit åtgärder utan bevis för att de är effektiva. De behöver vakna upp.
En lyckad utvärdering undviker inte känsliga ämnen
Kontroverser kommer sannolikt att höra till vardagen för CEBC, men för Andrew Pullin är en lyckad systematisk utvärdering inte en som undviker känsliga ämnen, utan en som gjorts på ett korrekt sätt. Han talar sig varm för synteser som det bästa sättet att ge politiker och myndigheter underlag för miljöbeslut. En syntes av hans egna slutsatser lyder ungefär så här:
– Utan en samlad bild av de mest tillförlitliga forskningsrönen riskerar vi ett skyttegravskrig mellan intressegrupper som använder sig av den forskning som stödjer just deras sak. Utan överblick kvarstår låsningen. Du löser egentligen aldrig någonting.
Det finns tydliga exempel. Fiskepolitiken kännetecknas av de låsta positioner, de ”entrenched views”, han talar om. På ena sidan befinner sig miljörörelsen som förespråkar marina naturreservat och ett minskat fisketryck. Yrkesfiskarna är å sin sida övertygade om att nuvarande fångstupptag inte skadar bestånden. Båda grupperna propagerar energiskt för sin sak. CEBC utvärderar just nu om marina reservat är effektiva. Kan reservaten skydda fiskbestånd och biologisk mångfald? Ja, det beror på, säger Andrew Pullin, och betonar att det intressanta är vilka faktorer det beror på.
– Vilka marina reservat kommer att vara bättre, mer effektiva än andra? Det hoppas vi få en ökad möjlighet att förutsäga.
Största framgången hittills – internationellt samarbete
Framtida utmaningar handlar om att sprida kunskap om systematiska utvärderingar. Ett grundläggande krav på naturvetenskapliga studier är att de ska kunna upprepas. Man måste kunna se exakt hur de är gjorda. Systematiska utvärderingar redovisar alla steg i sin granskning och kan därför bli en gan – ska tråkig läsning.
– Vi måste hitta bättre sätt att nå ut med våra resultat. Det blir problem när vi försöker pressa ihop slutsatserna till underhållande budskap. Komplexa ting går inte alltid att uttrycka enkelt.
Så efter tio år, vilken är den största framgången? Att vi inrättat Collaboration for Environmental Evidence, CEE, svarar han snabbt. CEE startade 2007 som ett internationellt nätverk knutet till CEBC i Bangor, bland annat för att globalt sprida de utvärderingar som gjorts. CEE tar också fram nya riktlinjer för systematiska utvärderingar. Två liknande center som det i Bangor finns nu även i Sydafrika och Australien.
– Att få en helt ny generation forskare som kan göra systematiska utvärderingar kommer att göra stor skillnad. Det kommer att ge oss en effektivare miljövård.

Metodik för hälsovård tillämpas på miljövård

Andrew Pullin blev 2007 världens första professor i evidensbaserad naturvård, det vill säga en naturvård baserad på vetenskapliga belägg. Forskarkarriären inleddes med studier av hur fjärilar påverkas av ett allt mer fragmentiserat landskap. I dag ägnar han mycket tid åt att motverka fragmentisering, låt vara på ett lite annat sätt.

Andrew Pullin. Foto: Denny Lorentzen

Efter att ha insett hur lite naturskyddsorganisationer använder sig av forskning, startade han för tio år sedan Centre for Evidence-Based Conservation, CEBC, i Birmingham, flyttade senare till Bangor University i Wales och vidareutvecklade där en metodik som länge använts inom hälsovården. Inom ramen för systematiska utvärderingar samlas nu tusentals vetenskapliga artiklar in, analyseras, kvalitetsbedöms och sammanställs för att bilda beslutsunderlag för den myndighet eller organisation som beställt granskningen.

– En del forskning publiceras i välrenommerade tidskrifter, annat publiceras inte alls, och en hel del läses av mycket få. Kunskapsspridningen sker slumpartat och baseras inte nödvändigtvis på vad som är viktigt. Vi skapar fragment av information. Vi kanske tror att vi vet vad forskningsrönen säger, när vi egentligen inte har överblick alls, säger Andrew Pullin.

Miljövård är ett brett och stort forskningsområde. Ändå kan gapet mellan vad den bästa vetenskapen säger och vad som faktiskt når fram till allmänhet och beslutsfattare vara stort.

CEBC har hittills genomfört ett femtiotal miljöutvärderingar. En del av dem har skapat starka kontroverser, till exempel när naturskyddsorganisationer ville förbjuda ljungbränning. Brittiska markägare har i över hundra år ägnat sig åt att bränna ljung för att optimera antalet ripor. Ripjakten är en lukrativ verksamhet som omsätter miljonbelopp, men naturskyddsrörelsen ansåg att ljungbränning minskar den biologiska mångfalden. CEBCs utvärdering visade att det inte finns några entydiga belägg för det.

– Det som är förvånande för många är hur mycket undermåliga belägg som kommer fram, och hur svårt det är att förutsäga vad som kan bli effekten av en åtgärd. Miljörörelsen har varit självbelåten, ofta föreslagit åtgärder utan bevis för att de är effektiva. De behöver vakna upp.

En lyckad utvärdering undviker inte känsliga ämnen

Kontroverser kommer sannolikt att höra till vardagen för CEBC, men för Andrew Pullin är en lyckad systematisk utvärdering inte en som undviker känsliga ämnen, utan en som gjorts på ett korrekt sätt. Han talar sig varm för synteser som det bästa sättet att ge politiker och myndigheter underlag för miljöbeslut. En syntes av hans egna slutsatser lyder ungefär så här:
– Utan en samlad bild av de mest tillförlitliga forskningsrönen riskerar vi ett skyttegravskrig mellan intressegrupper som använder sig av den forskning som stödjer just deras sak. Utan överblick kvarstår låsningen. Du löser egentligen aldrig någonting.

Det finns tydliga exempel. Fiskepolitiken kännetecknas av de låsta positioner, de ”entrenched views”, han talar om. På ena sidan befinner sig miljörörelsen som förespråkar marina naturreservat och ett minskat fisketryck. Yrkesfiskarna är å sin sida övertygade om att nuvarande fångstupptag inte skadar bestånden. Båda grupperna propagerar energiskt för sin sak. CEBC utvärderar just nu om marina reservat är effektiva. Kan reservaten skydda fiskbestånd och biologisk mångfald? Ja, det beror på, säger Andrew Pullin, och betonar att det intressanta är vilka faktorer det beror på.
– Vilka marina reservat kommer att vara bättre, mer effektiva än andra? Det hoppas vi få en ökad möjlighet att förutsäga.

Största framgången hittills – internationellt samarbete

Framtida utmaningar handlar om att sprida kunskap om systematiska utvärderingar. Ett grundläggande krav på naturvetenskapliga studier är att de ska kunna upprepas. Man måste kunna se exakt hur de är gjorda. Systematiska utvärderingar redovisar alla steg i sin granskning och kan därför bli en ganska tråkig läsning.
– Vi måste hitta bättre sätt att nå ut med våra resultat. Det blir problem när vi försöker pressa ihop slutsatserna till underhållande budskap. Komplexa ting går inte alltid att uttrycka enkelt.

Så efter tio år, vilken är den största framgången? Att vi inrättat Collaboration for Environmental Evidence, CEE, svarar han snabbt. CEE startade 2007 som ett internationellt nätverk knutet till CEBC i Bangor, bland annat för att globalt sprida de utvärderingar som gjorts. CEE tar också fram nya riktlinjer för systematiska utvärderingar. Två liknande center som det i Bangor finns nu även i Sydafrika och Australien.
– Att få en helt ny generation forskare som kan göra systematiska utvärderingar kommer att göra stor skillnad. Det kommer att ge oss en effektivare miljövård.